Tupphackel

Från tuppen kommer både nackhackel och saddelhackel. Nackens hackelfjädrar är försedd med spänstiga fibrer och få bistrålar, vilket gör att fibrerna inte hakar ihop utan sprider sig när man lindar hacklet. Saddelhacklen är generellt längre än nackfjädrarna och har ofta något tunnare stammar, vilket gör dessa fjädrar mer lämpade till större flugor och framförallt som kroppshackel.

tuppnacke saddelind

Här nedan ser ni 2 fjädrar, nackhacklet till vänster och saddelhacklet till höger. Notera att stammen på saddelhacklet är tunnare än nackhacklet.

indfjäderhackel saddel

Som jag skrev tidigare är det inte alltid så enkelt att tupphackel är mest lämpade till torrflugor och hönshackel aldrig används till torrflugor. På de Brittiska öarna är tupphackel väldigt vanligt som både kroppshackel och fronthackel på traditionella våtflugor för sjöfiske. Dessa flugor skall fiska i eller strax under ytan och då ger de spänstiga hackelfibrerna att flugorna rör sig på ett speciellt sätt och de glansigare tupphacklen ger en annan lyster 'n de mattare hönsfjädrarna. Tupphackel eller saddelhackel är också väldigt användbart som kroppshackel på en del kust- och laxflugor.

jaybumble tuppsadelindisk

Genetiskt eller Indiskt?

Om man besökt en butik som säljer flugbindninsmaterial hittar man ofta både nackar och saddlar av skiftande pris och kvalitet. En del kostar mellan 50-100:-, medans andra kostar från ett par hundra upp till nästan tusen kronor. Vad är då skillnaden och vilket är bästa valet?

De billigare nackarna och saddlarna kallas ofta för Indiska (eller i vissa fall Kinesiska). Dessa produkter är skinn och fjädrar från fåglar som föds upp för att slaktas och bli mat. Detta är ursprunget, så att säga. Hacklen från Indiska nackar kan användas till torrflugor, men ofta är stammarna lite för kraftiga att linda på mindre flugor och framförallt är det svårt att hitta fjädrar till torrflugor i stl 14 och mindre, som kan lindas mer än 2-3 varv, vilket i de flesta fall är alldeles för lite. De indiska fjädrarna har dessutom mer bistrålar, som gör att fibrerna hakar ihop och till och med suger upp vatten och gör att flugan lättare sjunker.

Däremot är indiska nackar ypperligt till våtflugor, streamers och laxflugor, där de mjukare fibrerna är en fördel, jämfört med de gentiska nackarna.

De sk genetiska nackarna kommer från fåglar som fötts upp enbart i syfte att producera de bästa hacklen med de rätta egenskaperna. De kallas ofta genetiskt odlade, då det lilgger mycket urvalsuppfödning, där man letar de rätta egenskaperna och färgerna till en viss typ av flugor. Utvecklingen har väl kommit allra längst när det gäller tupphackel till torrflugor. Det finns några uppfödare, men Whiting Hackle anses av de flesta vara den främsta.

whitingtuppnacke

Här nedan ser vi 2 fjädrar, den vänstra från en indisk tuppnacke och den högra från en Whiting Genetic tuppnacke. Båda hacklen har fibrer av ungefär samma längd. Redan här syns skillnaderna mellan de 2 alternativen mycket tydligt. Hacklet från Whitingnacken är flera gånger längre och räcker kanske till 2-3 flugor. Stammen är dessutom tunnare, vilket gör att man kan linda fler varv i förhållande till den indiska fjädern.

Men det är när man börjar titta närmare på fjädrarna som de största skillnaderna upptäcks. Den indiska, till vänster, har mycket mer bistrålar vilket syns på bilden som det mörkare partiet närmast krokskaftet.

På Whiting-fjädern till höger, finns i princip inga eller ytterst få bistrålar och hackelfibrerna är desstuom tunnare, spänstigare och sitter mycket tätare. Detta är alltså det bästa alternativet om man vill binda högtflytande torrflugor!

indisk tupphackel whiting hackel

Nu kanske någon tycker att det är alldeles för mycket pengar att lägga på ett skinn med fjädrar till flugbindning, i förhållande till vad en indiska nacke kostar. Men att köpa en genetiskt odlad nacke, eller saddel också för den delen, är väl värt investeringen. Man måste ta med i beräkningen hur många fjädrar från den indiska nacken som faktiskt går att använda till de torrflugor man vill binda och att man sedan kanske behöver minst 2 fjädrar för att få rätt hackelmängd. Medan man på en Whiting-nacke får en avsevärt större mängd fjäder, som t o m räcker till mer än 1 fluga per fjäder. Slår man då ut priset per fluga man kan binda med de olika alternativen, märker man att det inte är någon större prisskillnad. Möjligen kan det vara så att Whiting-alternativet är det billigaste.

Nu är det väl så att en Whitingnacke innehåller så oerhört mycket fjäder, att många flugbindare inte kommer förbruka en nacke under en livstid. Då finns det möjlighet att köpa en halv nacke direkt, eller varför inte gå ihop med en kompis och köpa en nacke tillsammans?

whiting halv helnacke

När det gäller Saddelskinn, har Whiting tagit torrflugehackel till en helt ny nivå. När Thomas Whiting tog över företaget, märkte han att det gick mycket snabbare att få ett förbättrat resultat på saddelfjädrarna än det gjorde på nackfjädrarna. Ganska snart hade han fått fram fåglar, vars saddelfjädrar var så långa att nuddade marken. Längden i sig var nu inte det märkligaste. Fibrerna utmed stammen hade i princip samma längd, de flesta perfekta för torrflugor i stl 12-18. Detta innebar att en enda saddelfjäder kunde räcka upp till ett dussin torrflugor! Att saddelfjädern också har en mycket tunn stam, gör det ännu lättare att använda den som torrflugehackel.

whiting tuppsaddel

Här nedan kan ni jämföra en saddelfjäder från en indisk tuppsaddel och en fjäder från en Whiting-saddel.

Det är när vi börjar titta lite noggrannare på fjädrarna som den verkliga skillnaden uppenbarar sig. För det första finns det i princip inga indiska saddlar med hackelfibrer korta nog till vanliga torrflugor. När vi sedan jämför fibertätheten med Whiting-fjädern, inser man hur milsvid skillnaden är i kvalitet.

Med tanke på hur mycket flugor man kan binda med saddelfjädrar från Whiting, finns det väl egentligen inget behov av att köpa nackar? Binder man flugor av princip samma storlek och inte varierar så mycket är saddelskinnen de mest prisvärda. Om man däremot använder fjädrar till flugor från stl 10-22, är nacken att rekommendera, då den har en mycket större variation i storlek.

På samma sätt som med nackarn, finns Whitin-saddlarna att köpa delade. Det finns 1/2 saddlar och 1/4-saddlar, där 1/4-saddlarna är stl sorterade. Dessutom finns en produkt som kom för några år sedan och som heter Whiting 100's.

whtingsaddlar olika

Här har man en mycket prisvärd produkt för de allra flesta flugbindare. Whiting farm har plockat saddelskinn på fjädrar och sorterat dem efter krokstorlek och packat dem så att varje förpackning innehåller tillräckligt många fjädrar för att räcka till minst 100 flugor. Detta borde vara en storsäljare, då man som flugbindare får hackel till många flugor, utan att behöva göra den investering som en hel nacke eller en hel saddel innebär. Dessutom kan man välja på ett stort antal färger och storlekar.